''Det var Ustaša!''. Det var Lisbeth Palmes spontana kommentar till de första poliserna på mordplatsen i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan när hennes make, statsminister Olof Palme, låg skjuten till döds klockan 23.21 på kvällen, den 28 februari 1986. ''Olof Palme mördades av Ustaša, med hjälp av en grupp SÄPO-män som iscensatte hela attentatet på ett sätt som snuddar vid det perfekta brottet''. Det påstod en källa 1988, som sade sig ha mycket god insyn i säkerhetspolisens verksamhet, när jag första gången publicerade den här serien i tidningen Veckans Brott.
Högerextremistiska Ustaša är en terrorgrupp som funnits i Sverige i drygt 30 år. För ett tjugotal år sedan gjorde den sig skyldig till en lång rad politiska avrättningar, sprängattentat, flygkapning, ambassadmord och mordbränder. Morden och terrordåden i Sverige var en fortsättning på en mycket gammal och blodig tradition, kampen mellan de två största och idag självständiga republikerna Serbien och Kroatien i det före detta Jugoslavien.
Det fanns (innan kriget på Balkan bröt ut i den omfattning det nu har gjort) omkring 40 000 jugoslaver i Sverige. Av dessa tillhörde bara omkring tusen man terrorgruppen Ustaša, och under hela 80- och 90-talet har gruppen legat lågt, om den ens finns kvar.
Det kroatiska Ustaša (''Ustaši'' = upprorsman) har rykte om sig att vara den mest militanta gruppen i världen. Under andra världskriget var den ansvarig för ca 850 000 regelrätta avrättningar av sina egna landsmän.
Den kända italienska journalisten Curzio Malaparte har beskrivit ett möte med Ante Pavelic, Ustašas grundare, i Zagreb under andra världskriget:
''Jag ska låta er träffa en massa serber'', sa Pavelic plötsligt. Han reste sig och öppnade ett stort skåp. Ur detta tog han fram en djup hink och ställde den leende mitt på golvet. ''En gåva från mina trogna landsmän i Ustaša'', sa han och såg helt oberörd ut. Hinken innehöll 20 kilo människoögon!
Pavelic lyckades efter andra världskriget fly till Argentina, där han 1949 bildade en Ustaša-regering. Hemma i Jugoslavien kom Titos serbiska partisaner till makten och nya kaotiska repressalier följde. Terror, utrensningar, mord, hämnd, attentat.
Ekonomiskt har Ustaša i olika omgångar fått stöd från både amerikanska CIA och ryska KGB. Båda dessa spionorganisationer har vid olika tillfällen varit intresserade av att se ett splittrat Jugoslavien. Vem som bär huvudansvaret för det krig som slutligen delade landet, kan vi bara gissa oss till.
Ustašas terroraktioner i Sverige är för många en säkert lika överraskande som skrämmande läsning.
1964:
Andjelko Vucina i Malmö hotas i brev undertecknat ''Jugoslaviska kommittén''. Två månader senare mördas han.
1968:
En jugoslav i Malmö skadas då en hemmagjord bomb exploderar. Kroaterna påstår: Han är agent för jugoslaviska ambassaden!
Den 15 december 1969:
En yrkesmördare från Titos hemliga polis avrättar serben Sava Cubrilovic i Nässjö och innan polisen hinner göra något har mördaren redan lämnat landet.
1970:
Ett tiotal lägenheter i Malmö bränns ut totalt sedan en brandbomb slängts in i en jugoslavisk klubb. Tre kvinnor skadas varav en av dem senare avlider.
Februari 1971:
Jugoslaviska konsulatet i Göteborg ockuperas, men ockupanterna ger sig utan strid och ingen kommer till skada.
Den 7 april 1972:
Jugoslaviens ambassadör Vladimir Rolovic, avrättas på sitt tjänsterum av Miro Barešic och Andjelko Brajkovic.
Den 26 januari 1972:
En DC-9 från jugoslaviska JAT lämnar Stockholm. När planet kommer in över den tjeckiska gränsen exploderar en bomb ombord. 28 människor dödas. En flygvärdinna överlever mirakulöst.
Den 15 september 1972:
Ustašasektionen HOP, en extremt militant grupp inom huvudorganisationen, kapar SAS-planet ''Gunder Viking'' under en flygning mellan Göteborg och Stockholm. De tre Ustašamännen kräver att den svenska regeringen ska frisläppa de sammanlagt sju kroater som sitter i fängelser för Rolovic-mordet och ockupationen av konsulatet i Göteborg. Man kräver också en halv miljon kronor. Regeringen tillmötesgår kraven.
Januari 1973:
Göteborgspolisen avvärjer i sista stund ett attentat mot den jugoslaviska konsuln, Blagoje Kerkez.
Den 24 april 1973:
Polisen i Stockholm avslöjar att Ustaša har långt framskridna planer på att mörda den dåvarande kronprinsen.
Vintern 1974:
En pistolbeväpnad Ustašaman försöker ta sig in på slottet för att mörda Carl XVI Gustaf. Han upptäcks av en vaktpost och flyr genom Gamla Stan. Polisen griper honom senare vid Slussen.
Den 15 december 1975:
Kroatledaren Stipe Mikulic skjuts ner på öppen gata i Falkenberg på västkusten. Han avlider efter två nackskott. Mördaren undkommer polisen.
Hösten 1976:
Mitt i natten exploderar ett gammal trevåningshus i centrala Gislaved i Småland. Explosionen är så kraftig, att huset rämnar mitt itu och tryckvågen kastar brandmännen till marken. Efter kriminalteknisk undersökning slår polisen fast: Huset var en hemlig bombfabrik för Ustaša och en 39-årig jugoslav är mordbrännaren. Han avlider senare av svåra brännskador.
Vad skulle då Ustaša, som huvudsakligen bekämpat hemliga jugoslaviska agenter från Titos polis, ha för motiv att lönnmörda den svenska statsministern? Den källa vi hade, som av förklarliga skäl måste förbli anonym, framför följande motiv:
''Olof Palme mördades som hämnd för att Miro Barešic inte benådades som utlovat, men som offer i en fälla gillrad av en laglös falang inom SÄPO!''
Efter att ha fritagits från Kumla i september 1972, under den uppmärksammade flygplanskapningen, landade Miro Barešic ombord på ''Gunder Viking'' i Madrid i Spanien, där han och samtliga kroater som deltagit sattes i Carabanchelfängelset. 1974 tilläts de lämna Spanien och fick inresetillstånd i Paraguay.
Där misslyckades Barešic med att skjuta den nyutnämnda jugoslaviska ambassadören och hamnade på nytt i fängelse. Han lyckades fly till USA. Där arresterades han för bland annat passförfalskning och valutasmuggling och sattes än en gång i fängelse. De svenska myndigheterna begärde och fick Miro Barešic utlämnad 1979. Han placerades först på Kumlafängelset och flyttades senare till Täbyanstalten utanför Stockholm.
Olof Palme hade lovat benåda Barešic redan 1982, men en falang inom SÄPO var emot det och påstod att Ustaša då skulle starta en ny landsomfattande terrorvåg, enligt vår källa. I själva verket spelade gruppen ett dubbelspel, påstår han. Det var ingen hemlighet att vissa inom SÄPO starkt ogillade Palme, bland annat för att han hotade lägga ner säkerhetspolisen.
Påstår du då, att det är SÄPO som indirekt ligger bakom Palmemordet?
''Ja, en grupp inom SÄPO, och så här gick det till: Å ena sidan lät de genom mellanhänder Palme få veta, att det var hög tid att benåda Barešic. Å andra sidan stoppade de frigivningen, när Palme föreslog den, och till Ustaša uppgav SÄPO-männen att Palme blankt vägrade att frige Miro Barešic!''.SÄPO-klanen spelade på så sätt ut Ustaša och Palme mot varandra. Det djävulska spelet fick önskad effekt, då Ustašas högkvarter i Argentina skickade en mordpatrull till Stockholm för att avrätta Palme för hans svek. Mordpatrullen slog till flera gånger, men utan att lyckas, påstår vår källa. Mordförsöken har hemligstämplats av SÄPO.
Ustaša hade med mordet på Palme fått sin hämnd och
SÄPO-klanen hade fått sin värsta fiende röjd ur vägen 
är något sådant
verkligen möjligt i Sverige?
Miro Barešic frigavs i december 1987. Det beslutades i en enig
kriminalvårdsnämnd den 12 juni samma år. Officiellt var SÄPO emot
frigivningen även denna gång. I hemlighet hade man emellertid gett
Barešic ett nytt namn och en ny identitet (idag påstås han vara
dödad i kriget i det forna Jugoslavien, vilket förstås lika gärna
kan vara påhittat, för att terroristen Miro Barešic ska få vara
ifred och kanske pensionerar han sig till sist och lägger sitt
dödsbringande vapen på hyllan).
En lång rad andra terrororganisationer har planterats ut som villospår av SÄPO-klanen, säger vår källa. I juni 1986 påstod ''en källa i den svenska regeringen'' till den engelska söndagstidningen Observer, att DINA, Chiles hemliga polis, mördat Olof Palme på uppdrag av Pinochetregeringen. ''SÄPO-klanen planterade även PKK-spåret och inte ens långt efter det att Hans Holmér tvingats släppa det, har SÄPO-klanen dragit sig för att kasta skulden på dem'', hävdar vår källa.
Andra terroristorganisationer som utpekats av den konspirerarande
gruppen inom SÄPO, har varit argentinska terrorister, tyska Röda
Armén, Kommando Holger Meins, palestinska PFLP,
Yassir Arafats Styrka 17, Abu Nidals grupp,
japanska Röda Armén, Schakalen och
WACL: Antikommunistiska världsförbundet.
Finns det då något annat belägg för att det skulle existera en
utbrytargrupp inom SÄPO? Ja, en sammanslutning med det listiga
namnet SÄK-ringen avslöjades hösten 1988, och det framkom också
att medlemmarna i den haft ultrakonservativa åsikter och varit
starkt kritiska till Olof Palme. SÄK-ringen skulle utredas lovade
Rikspolisstyrelsen.
Idag, drygt tretton år senare, är det tystare än någonsin om den hemlighetsfulla gruppen..