Den 11 maj skrek Aftonbladets förstasida ut ''Sveriges Watergate'', fyra månader före valet: INBROTT HOS REGERINGEN - KJELL-OLOF FELDTS HEMLIGA LÅDOR UPPBRUTNA! Men ''världens klantigaste underrättelsetjänst'', som (den en gång så vassa) samhällskritikern Jan Guillou en gång kallade Säpo och KSI, fann uppenbarligen inte vad de sökte efter och tvingades göra nya inbrott.
Den 3 juli bröt man sig in i arbetsmarknadsdepartementet. Den 9 juni i Nordiska rådets lokaler i Gamla riksdagshuset. Den 10 juni i kanslihusets garage. Den 26 juli genomsökte man Finansdepartementets lokaler, och den 25 augusti var man åter i Nordiska rådets lokaler.
Som i en billig kioskdeckare försökte man dölja dokumentjakten genom att stjäla kaffekassor och ställa till stor förödelse. Stockholmspolisen svalde motivet med hull och hår, och sade i ett uttalande till medierna att ''det är säkert knarkare i behov av pengar som gjort inbrotten''. Man lovade samtidigt dyrt och heligt, att bevakningen skulle skärpas ytterligare och att nya inbrott i regeringsbyggnaderna var uteslutet.