''Sanningen om mordet? De flesta i regeringen vill inte veta den. Det skulle vara katastrofalt för UD om folk fick veta hur dumma vi varit i Persiska viken. Rötterna till mordet går tillbaka till Iran och Irak. Det är svårt att säga vilket. Båda hade skäl. Men inställningen är definitivt, att inte ta reda på det''.Så uttalade sig en ''anonym tjänsteman med god insyn i den svenska regeringen'' till Richard Reeves, en av USA:s främsta politiska kommentatorer som skrev en mycket uppmärksammad artikel om Palmemordet i New York Times söndagsbilaga, den 1 mars 1987.
Reeves påståenden, att det fanns ett samband mellan Palmes
medlarroll i kriget Iran-Irak, mordet på honom, och Bofors
misstänkta (och senare bekräftade) vapenförsäljning till
Iran, blev kategoriskt dementerat av den dåvarande
regeringen, med statsminister Ingvar Carlsson i spetsen.
Men sanningen om mordet på Olof Palme kan vara betydligt obehagligare än så. Vi kom efter en egen utredning om vapenspåret fram till en visserligen helt fantastisk, men ändå fullt tänkbar och mycket sensationell sammansvärjning, och då som nu framförs den bara som en spekulation:
Bofors har sedan 1973 gjort olagliga vapenaffärer med hjälp av topptjänstemän inom UD, krigsmaterielinspektionen och den tidigare finansministern, Kjell-Olof Feldt. I toppen satt Bofors huvudägare, den gåtfulle Erik Penser, med samarbetspartners ur gräddan av Sveriges mäktigaste finansfamiljer.
Grovjobbet sköttes av ''Dödens Mäklare'', en tidigare helt okänd och farlig organisation, bestående av både svenskar och utlänningar, som hotat, mutat, märkt, tystat och mördat alla som stått i vägen!
När Olof Palme till slut fick kännedom om de olagliga
vapenaffärerna, tänkte han först stoppa dem direkt.
Kjell-Olof Feldts inblandning avhöll honom, men bara en tid.
När han senare ändå stoppade hanteringen och därmed några
av de absolut viktigaste leveranserna till Iran, den
åtråvärda Robot 70, mördades han av ''Dödens Mäklare''.
Mordet chockade en av topparna i den finansfamilj, som hjälpte Erik Penser och Bofors, och dessutom hade egna affärer med Iran. När han ville hoppa av, skickade ''Dödens Mäklare'' ut en mordpatrull för att tysta honom. Den misslyckades, men skrämde honom i stället till tystnad.
''Dödens Mäklare'' skrämde också den skånska speditören som skött transporterna med lastbil, åklagaren som försökt utreda de många turerna och KMI-inspektören Carl-Fredrik Algernon, som blev så rädd för att ensam stå där med skammen, att han beslöt att gå till konstitutionsutskottet och dra med sig alla andra i fallet, och därför brutalt mördades i tunnelbanan!
Säpo hade varit ''Dödens Mäklare'' på spåren länge, men inte vågat ingripa på grund av dess toppskikt med både regeringsmedlemmar och finansmän. När Palme sedan mördades, ansåg vissa inom Säpo att ''någon'' gjort dem en tjänst! Det är ingen hemlighet att Säpo starkt ogillade Olof Palme, som hade långt framskridna planer på att lägga ner säkerhets- polisen.
Det svenska kontraspionaget KSI, kontoret för särskild inhämtning, visste också men kunde inte heller ingripa. UD-tjänstemän var inblandade och dessa visste, att vissa medlemmar i ''Dödens Mäklare'' arbetade åt just KSI, och försåg dem med mycket värdefull information om främmande makt.
I kronologisk ordning, utspelar sig den fantastiska sammansvärjningen som ledde fram till att Olof Palme mördades, enligt följande: